Sandra Nensén

Åh så kommer den där jobbiga ångestkänslan.. 

Man står och stampar på samma ställe hela tiden och kommer ingenstans.

Tittar tillbaka och inser att man inte gjort ett ända skit med sitt liv (bortsätt från moa som är det största och vackraste jag åstakommit).

Jag undrar om man någonsin kommer kunna sluta fred med sig själv? Kanske förstå att man är värd nåt mer än det som bara är. För just nu känner jag inte att jag är värld nåt bra att jag kan nöja mig med det som bara är halvdant för det är det jag förtjänar. Jag har nog oftat gett mer än vad jag får/tar och tror att alla måste ha nåt av mig hela tiden, inte tagit i mot det jag kunde ha fått. 

Samtdigt är jag alltid på jakt efter nåt bättre och glömmer bort och ser inte vad som finns precis framför näsan på mig. Så himla mycket lättare att se felen än det som är bra. Kanske för att jag gör precis likadant mot mig själv.